11 feb. 2009

kallt o mörkt

japp jag mår bra hasse va hos mig i 2 timmar,,,,jag fick ur mig mitt hat från den sk,missbruksvården,sen nu har jag bytt till en annan vårdecentral men behöver hjärtmedecin för jag har tid senare nej dom nobba så imorgon då ringer jag patientnämnden,,,varför finns ubb,jag o några med mig har papper som försvinner,remis nr 3 är borta men jag har kontakta en som har den behörigheten at kolla ,sen brukarrådet jag måste snart ta mig för skratt låter så viktigt men viktigt för vem,dom som får hjäp kan ju glänsa lite eller är det en förlängd arm så dom som har vart drogfria o ubb,det är dom väl unt,önska jag kom dit jag med men då tänker jag försöka ge till dom som inte kommit så långt o inte bara kasta bort min tid,alla gör vi olika,tänk om fler som hasse fanns fan är rädd tänk om han skulle bränna ut sig ja då står vi halta här.jag har ätit benzo i ca 30 år men göran har bestämt att sen jag miste min son då ska jag faktiskt må bra nu även om jan s röst finns ii huvetedet,åk till psyk får jag höra men där fick inte min ena dotter komma in när hon skulle hoppa framför tåget,ja vi är ju för f-n bara et nummer så vi ska väl inte drävs för mycket...kram till mina vänner
ARBETE ÄR DET VIKTIGASTE I LIVET,,,DÄRFÖR BÖR VI ALLTID SPARA LITE TILLS IMORGON..............

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej igen. arför kommer jag inte fram

Anonym sa...

Hej. Känner med dig o för dig. Har läst en hel del i din blogg nu. Ja man undrar hur vården funkar? Har själv en vuxen son, tung missbrukare sen 10 år tillbaka. Så djävligt för han. Djävligt också för mig. Maktlöshet, förtvivlan, oro och sorg. Min andra vuxna son har Asperger/Add, tack o lov inget missbruk. Likadant där. Maktlöshet, förtvivlan, oro och sorg.
Hela tiden ett kämpande. Tycker det borde räcka att kämpa för sina söner. Men inte då, hela jävla tiden ett kämpade med myndigheter, soc, Ubb och den sk sjukvården.
Att ha missbruk i familjen gör också att man blirså ensam. De flesta i min släkt har vänt min son ryggen. Detta har inneburit att jag inte heller träffar dom. Även alla andra broar har stängts för min son. Den enda, förutom jag, som fortfarande finns och som tror på min son, det är Hasse. Förstår att det är samma Hasse som du pratar om.
Tänk om "Gud" skapat fler Hasse. Då skulle världen och empatin för människor sett bättre ut.
Usch vad jobbigt allt är. Undrar ibland hur mycket tårar kroppen kan producera.
Iblan skriver jag dikter. De handlar oftast om min kärlek och min sorg över hur mina älskade söner har det. Ska skicka nån till dig senare om du vill.
Kommer följa din blogg nu när jag hittat den. (Den var tips från Hasse. )
Ha det så gott du kan nu.
Kramar från Mia ( en mamma och medmänniska )

Skicka en kommentar