8 feb. 2009

idag har jag ätit penselin 3-4 dagar mår som en prins,går upp 6 på morgon e uppe däck ar på kvällen alltså som jag vill leva.min k,p är bäst han har ordnat tid åt mig nu lever jag på det hoppet o det är större kanske än vad många kan tro.2 ungdomar e på väg över utsläppt HEMIFRÅN hur fan kan man dom e 15 o 1 17 o ska bli mamma när som helst,,jag växte 10 cm när hon sa att du får vad både farmor o mormor våra föräldrar vill inte se oss,,snyft varför säger man såna ord till sitt barn tänk om nåt händer då försökte man inte ens,när jaG mår så här är det lite otäckt känner mig på tänd av lycka skulle vilja ta hela jorden i famn,konstigt när det svajar så här,,jag hoppas min k.p förstår vad han betyder för mig bara detta att han stått kvar fast jag trasslat hit o dit,men han finns kvar,tacksam Hasse. Hoppas du känner det,man behöver ju lite pos,ord ibland oxå..Micke har toppluva o rastar Zita,Elin e hos sin kille,ohh hon törs kissa borta nu det ni det harv tagit många år,jag e lika dan så jag vet vad hon kämpar,min andra dotter bara blomstrar i sin drogfrihet,haha känns som jag blir religös men jag vet att ni är många som vet hur jag manar men det är svårt att sätta ord på,,,,jag ska försöka överraska min dotter med hemlagade pannkakaor till hennes kille o henne tänk va stolt hon skulle bli,,,japp beslutat o klart det göt jag nu,,en stor kram till alla oss som kämpar o resten av oss oxå.o en stor kram till hasse som står ut med oss,när vi kanske trasslar om tider eller glömmer eller skiter i det för at det va för jobbigt just detta klockslag,förlåt alla är ju inte som jag kanske bara är jag som har 1000 ursäkter.kram hej då

2 kommentarer:

Hasse Arvidsson sa...

Tusen tack. GG.

Skickar med en dikt jag skrev 1985.
Samma år ja la ner allt drogande.

Tiderna har förändrats.
Nu har jag lärt mig skaka hand med kylan.
Utan att svalna i min övertygelse
om att livet faktiskt är värt att
leva….


Stor kram till dig och din familj.

Hasse Arvidsson sa...

Tack, tack, tack,
Det värmer gott.

Skickar en dikt ur min första diktbok Returglas från 1985.

Tiderna har förändrats.
Nu har jag lärt mig skaka hand med kylan.
Utan att svalna i min övertygelse
om att livet faktiskt är värt att
leva….

Skicka en kommentar