20 dec. 2008

irriterad

Ett människohjärtaså ensamt människohjärtatär iblandman sparkar i djupaste vat-ten och det är långt långt till landingen som ser ens smärta och kvalför att man dolt det så välmed ett anpassat skaldå står det någon där som förstår!som hör ens innersta röstoch då krackelerar det mör-ka som göms i ens bröstNär någon annan också visarsin strupe - sin sårbara själDå blir det också ett mötesom vi människor behöverså väl..........när jag ska svara så blir det anonyma svar fan vet inte hur detta fungerar skulle svara en tjej som skriver till mig men då står det anonym när jag svara o nu kommer jag inte in till nån jag vill läsa så om det verkar som jag aldrig svarar så är dt inte så,ska få hjälp att fatta men det blir nog efter jul,kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar